Meta
Anna har lite problem med sin blogg. Anna har dels ett stort problem med det faktum att hon har en blogg. Anna ogillar nämligen ordet blogg. Ja, Anna hyser en oefterhärmlig aversion mot ordet blogg. Nästan lika starkt ogillar hon fenomenet blogg. ”Jag har ju en blogg.” ”Du kan ju titta på min blogg.” ”Jag har massor av läsare på min blogg.” (Det sista har jag aldrig sagt, för det är en lögn, mina läsare bör rimligtvis kunna räknas på fingrarna (om jag så hade varit enarmad).)
Men framförallt har Anna ett stort problem med namnet på sin blogg. Lillaannamarias.blogg. Det låter ju fruktansvärt patetiskt och självutplånande. Anna vill gärna döpa om den till annamarias.blogg (misstänker dock att det var upptaget eftersom det inte blev valt som namn redan från början). ”Lilla” är verkligen alldeles fruktansvärt gulligt. Anna har stor lust att referera till den dramatisering av H.C. Andersens Lillklas och Storklas som hon gjorde i somras (för att ytterligare förstärka det bloggiga i den här bloggen hänvisar jag till en annan blogg där jag skrivit (länk ska in här om jag lyckas med det)) där Lillklas efter att (direkt eller indirekt) han mördat fyra hästar och två människor säger: ”För jag är inte liten – längre”. Om någon utveckling från litenhet till storhet går att spåra hos upphovskvinnan från denna bloggs födelse till idag är svårt att säga. (Antagligen eftersom hon idag inte vill kännas vid ordet lilla.) I vilket fall som helst är det ett dåligt namn och Anna skulle vilja slippa det. Lathet och okunskap håller henne dock fången. Hon vet inte hur hon ska byta namn på bloggen och hon orkar inte ta reda på det. Anna suckar. ”Jaha. Jaha ja. Det får väl vara då. Jag skriver ett inlägg i tredje person om hur mycket Anna hatar sin blogg och bloggens namn. Det borde lösa alla problem. Dessutom lär ingen läsa i alla fall.”
