Welcome to my world
Tänker att jag lever i en egen värld. Där allt är som jag. Jag, jag, jag. Ego. Jag vill ha flashigt och mordmysigt, gammaldags finslipat, guldstrimmigt, gråtsorgligt. Femtiotalsklänningar. Jane-Austen-känsla. Mystiska krimskramsliknande kristallprydnader och ett virkat litet monster.
Det flyger runt en Tingeling (ting ting ting pling) som strör tårar i mina sår, låter ensamhetens, smärtans inspiration ligga vaken. Hämta andan. Det gör ont. Att vara jag. Och det ska göra ont.
Väntar alltid på någon som aldrig aldrig aldrig kommer och aldrig kommer att komma. Jag hatar, älskar, hatar, älskar. Vad är jag? Vet inte förrän jag ser det.
Jag är unikhet och mainsteam, jag vågar inte låta bli att vara modig. Jag flyger på molnen och faller som en pannkaka, på mage och det det gör ont.
Jag skriver för att sätta ord på det. Jag målar för att visa det. Jag skriker för att alla ska höra. Jag dansar och stampar min egen rytm med mina raggsocksklädda fötter. Jag hatar, jag älskar.
Jag tror att jag lever.
Det flyger runt en Tingeling (ting ting ting pling) som strör tårar i mina sår, låter ensamhetens, smärtans inspiration ligga vaken. Hämta andan. Det gör ont. Att vara jag. Och det ska göra ont.
Väntar alltid på någon som aldrig aldrig aldrig kommer och aldrig kommer att komma. Jag hatar, älskar, hatar, älskar. Vad är jag? Vet inte förrän jag ser det.
Jag är unikhet och mainsteam, jag vågar inte låta bli att vara modig. Jag flyger på molnen och faller som en pannkaka, på mage och det det gör ont.
Jag skriver för att sätta ord på det. Jag målar för att visa det. Jag skriker för att alla ska höra. Jag dansar och stampar min egen rytm med mina raggsocksklädda fötter. Jag hatar, jag älskar.
Jag tror att jag lever.
