Minnen

Mina minnen är helt sjuka. Jag minns detaljer (på Valborgsmässoafton det året då vi firade den hemma hos Lars och Gun och jag var typ tio år så hade jag på mig en ljuslilaklänning med mörklila mönster av trollsländor, jag hade den på min kusins dop också, då hoppade jag över ett dike, kjolen var för lång och för snäv, jag ramlade), men jag förtränger hela händelser (jag trodde på allvar att jag aldrig varit i Uppsala, men mamma såger att jag var där, på Linnémuseet, på klassresa i trean, en hel dag, hon var också med, och jag hade helt glömt, men till slut minns jag: det fanns salamandrar i den gröna rundeln (kanske en sorts fontän) utanför huset). Jag minns kläder (jag hade en gulrutig klänning med dragkedja fram när jag gick på lekis som jag älskade), jag minns mat (mamma och jag har med pastasallad till BUP, jag äter inte, bara lite, det är ost i salladen, jag är äcklad) jag minns böcker (när jag åker över bron över järnvägen i Linghem tänker jag alltid på Maria Lang-deckaren som utspelar sig på ett tåg - alltid). Men när jag vill minnas glömmer jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0