Krönika: Studentyran tröttar ut mig
Det är över en månad sedan jag provade ut en mössa till studenten. Och då var min klass antagligen den sista i hela Norrköping att prova mössor eftersom jag hört från kompisar på andra skolor att de gjort det redan i september. Jag valde en standard modell, med en liten grön plupp längst fram för att visa att jag gått naturprogrammet. Jag tänkte att det gör ju inget om den faktiskt fortfarande liknar en studentmössa. Annars fanns det alla möjligheter att piffa till mössan. En diamantmodell som inte blev platt om man råkade ramla på den och som inte gav fula märken i pannan. Stadens namn ingraverat på insidan av skärmen. Skolans namn broderat längst bak. Valfri text i guld på det svarta bandet. Strimmor i guld eller silver. Pins i guld och silver och strass. Med mera, med mera. Och det är bara mössan, när mössförsäljare packat upp sina varor i vårt klassrum var det proppfullt. Tröjor, byxor, underkläder och skor med trycket ”Student 2009”, bälte med inbyggd flasköppnare, mössöverdrag för att skydda mössan under den vilda studentveckan, en speciell studentparfym och mycket, mycket mer.
Förbryllat såg jag mina kompisar köpa av alla dessa accessoarer som i mina ögon var totalt onödiga, värdelösa och dessutom fula. Var det bara jag som tyckte att det var skräp?
Vad är det som gör studenten så fruktansvärt viktig? Visst, jag håller med om att det är en stor dag, sista dagen i skolan, början på det ”riktiga” livet, osv. Men har det inte blivit lite väl uppblåst? Studenten har blivit ännu ett sätt att få oss att konsumera mera, precis som jul och påsk. Alla dessa specialgrejor är bara ett sätt att tjäna pengar. Och tydligen fungerar det, nästan alla jag känner fick en, om man ser till en students inkomst, ganska räkning från försäljaren av studentprylar.
Varför köper man då allt detta? Har de tre åren på gymnasiet varit så hemska att slutet är värt att fira med en gigantisk fest som blir en riktigt dyr historia? Eller har åren varit så fantastiska att man vill avsluta storstilat? Min teori är att det är skilsmässan från vännerna och barndomen som ska firas, det stora steget ut i världen. Man vill ha ett minne för livet. Men jag vill hellre minnas alla de underbara, men även de jobbiga, stunderna jag haft under gymnasietiden, inte bara sista veckan.
Jag har inget emot att fira studenten, men att det blivit så stort gör att jag blir lite anti. Att börja planera firandet år i förväg, att lägga en förmögenhet på saker som bara kommer användas vid ett tillfälle, jag tycker att det är så överdrivet. Och all denna längtan, vad hände med hakuna matata, att ta dagen som den kommer? Jag tänker i alla fall försöka njuta av alla stressiga dagar och mysiga stunder innan den stora dagen.
