lillaannamarias

Taste vs money

Midsommar spenderades i Stockholm skärgård. I arkitektritat hus på gigantiskt stor tomt med egen brygga och tillhörande båt (bara den ena av två låg där just då). Där fanns ett antal teveapparater, varav den minsta var större än vår enda. Möbler, maskiner, porslin med mera av kända märken och fabrikat. Både Wii och Play Station 3 (avundsjuk lillebror). Nyinflyttade och fortfarande ganska stökigt i huset, men lyxen syntes. Hantverkarna hade ägnat många timmar åt att få huset rätt, så som familjen ville ha det.

Förstå mig rätt. Jag är inte avundsjuk. Bara fascinerad. Det här är våra riiika vänner. Jättetrevliga och inga överklassfasoner. Men det är något av en annan värld. Och jag är liksom inte utfattig. Men de har liksom fler möjligheter.

Dock, med pengar kommer inte nödvändigtvis smak. Det såg jag när jag promenerade runt i minisamhället på morgonen när jag vaknade alldeles för tidigt för att någon annan än jag skulle kalla det anständigt. Arkitektritat, javisst, men hur sjutton hade den arkitekten klarat arkitektutbildningen? Stilrent, nej. Anpassat till omgivningen, nej. Snyggt, nej. Mysigt, nej. Jag såg inte ett enda hus som jag skulle vilja bo i.

Jag vill absolut inte klanka ned på någon som bor där, för det är säkert jättetrevligt och mysigt och bra på alla sätt och vis. Och huset jag själv bor i har väl skapliga brister det också. Men det är så lätt att bli hemmablind. Och alla har ju olika smak. Jag och mamma diskuterade det nyligen. Vi ska ju flytta nu (känns faktiskt helt okej, har vant mig vid tanken nu) och då ser man sitt hem på ett annat sätt. Ägarna till det nya huset berättade om all tid och alla pengar de lagt ner på att göra iordning sitt hus, det ser ändå förfärligt ut och vi måste göra om massor för att kunna bo där, de kan inte se att något skulle kunna vara fel. Köparna till vårat hus har pratat om att slå ut väggar, varför det, tänker jag, och det känns lite hugg i magen, det är ju mitt hus. Ja, det är mitt hus, men det ska bli deras, då måste man göra det till sitt hus och ändra på en del.

Så ja, alla tycker olika. Midsommardagspromenaden längs gatorna med de längsta namn jag någonsin hört (två rader vägskylt) var lite spännande. Konstiga färger. Tänk Ernst. Runt funkisfönster. Utbyggnader. Pool, studsmatta. Stooort. Flashigt. Lyxigt. Och så fult. Enligt mig alltså.