lillaannamarias

Skitsnack eller Minnen 5

Fredagskväll.

Disneydags.

Veckans höjdpunkt. Både mamma och pappa tittade på teve med mig och Kalle. Och Disneydags var så fantastiskt roligt. Jag tyckte bäst om Lilla Sjöjungfrun, Ariel var så vacker. Jag ville också vara en sjöjungfru och ibland lekte jag att jag var det. Kalle fick vara Sebastian eller Blunder. Det var så när jag var liten. Med min lillebror kunde jag vara lite bossy. På dagis var jag värsta tönten. Precis som nu :) Men jag var nog relativt snäll. Jag slog aldrig Kalle, men en gång slängde jag ut en planka genom fönstret i kojan och Kalle fick den i huvudet. Jag grät mer än han.

Den där serien om Långbens son, Max tror jag han hette, det var också bra. Men Kalle Anka tyckte jag inte så mycket om. Det var inga tjejer med där, ingen som jag kunde identifiera mig med. Det kan man göra en feministisk analys av. Kan man nog göra av varenda Disneyproduktion i och för sig.

Och om jag var tvungen att gå på toa så sprang jag det fortaste jag kunde (för det var på den tiden då det inte fanns time shift på teveapparaterna och det var till och med innan Axels kompis förvånat ropade Vilken liten teve ni har, och det var innan widescreen och platteve och vi var inte helt ensamma om att bara ha tre tevekanaler) och mamma ropade att jag skulle akta mig så att jag inte halkade och slog mig. Det gjorde hon alltid. Men jag kan bara minnas att jag halkade och slog mig en gång. Det var när vi kom hem sent en kväll, klockan var säkert halv åtta. Och jag gick på knäna i köket. Jag hade jackan på mig fortfarande och jag hade dragit in armarna i jackan så att ärmarna hängde och dinglade. Jag tror att jag låtsades att jag var armlös och benlös. Och då halkade jag och föll framstupa och kunde inte ta emot mig. Och det var näsblod överallt. I munnen. Och jag kräktes. Och det var kletigt och jag fick sitta i pappas knä och gråta.

Sen några år senare upptäckte jag att Disneydags började ju klockan sju. Så tidigt. När jag var liten så var det ju nästan natt när vi tittade på det. Alltid mörkt och mysigt. Och jag fick sitta i soffan tillsammans med mamma och pappa. Annars var jag och Kalle ensamma, det var tråkigt. Jag brukar inte vara nostalgisk, men Disneydags var bäst.

Jag minns Narnia också. Jag var sex år och gick på lekis och alla tittade på Narnia utom jag. Och en dag tog jag mod till mig och frågade mamma om jag fick se det. Jag hade aldrig frågat något sådant förut och gjorde det nog nästan aldrig mer. Mamma sa Vi får se. Sen tittade vi tillsammans och jag bad mamma läsa för det var på engelska och jag förstod ingenting (på tal om det, när jag började ettan och redan kunde läsa så tänkte jag att jag inte var ordentligt läskunnig förrän jag kunde läsa alla undertexter när filmen snabbspolades baklänges – på kinesiska, höga krav redan då, jag fortfarande inte läskunnig alltså). Och mamma läste lite sen orkade hon inte mer och gick och diskade. Och jag och Kalle satt där och fattade ingenting, bara att det var läskigt (min första hela rad av undertexterna hade förresten texten Och…, det var reprisen av Startrek).

Och jag minns Feber och Vi fem, det finns inspelat på många videoband. Och Ture Sventon. Mamma och pappa tittade ibland på såna där serier, som hade gått på teve när de var barn eller unga eller i alla fall yngre också.

Det var fredagskvällar. Det var mysigt och pappa åt en gång en Mumsmums på samma sätt som Ture Sventon åt temlor, i en enda tugga. Och vi skrattade och jag kan fortfarande sjunga alla signaturmelodier.

Gårdagens fredagskväll såg ut så här: Jag var hemma hos Jojje. Han bor vid världens ände på Vikbolandet. Och en del skulle sova över och för andra var det bara förfest och jag var där eftersom det var studentvecka och allt och det var verkligen meningen att man skulle gå ut. Och det hade varit en skitdag för jag var hemma hela dagen och mådde pissdåligt för allt var tyst och tomt (även när Kalle spelade trummor) och jag kunde inte hitta något att göra och jag orkade inte och allt var bara frustration, borde varit i skolan även om det inte var någon lektion. Och jag ville verkligen inte åka och jag grät lite, men jag hade lovat att några kunde åka med mig eftersom jag körde bil. Och vi skulle vara utklädda till lantisar och jag ville verkligen inte fast jag egentligen älskar att klä ut mig för det är alltid så svårt för man vet aldrig om man är för lite eller för mycket utklädd och man vill inte känna sig fånig och jag orkade bara inte. Gjorde det i alla fall, som jag alltid gör. Satt där hemma hos Jojje och grillade fast jag hatar att grilla och var mest tyst.

Sen började några prata. Om andra som inte var där. Och det var pojkvänner som stals och idioter hit och dit och så kan man bara inte göra och hon är så arrogant och jag har aldrig gillat henne och de säger så dumma saker. Och jag ville skrika Håll käften. Men har jag någonsin sagt något sådant? Och jag satt tyst och la patient oerhört koncentrerat. Och sen gick jag ut och klappade korna. Och det var svinkallt och jag trodde att jag skulle frysa ihjäl men jag kunde inte gå in. Och pest eller kolera vad ska man välja då. Önskar att jag vågade säga något och till slut viskade jag faktiskt att jag tror att det oftast är missförstånd. Och ibland lyssnar folk på mig för jag pratar inte så ofta och de blir lite paffa när jag gör det. Men sen fortsätter de prata i alla fall. Och jag trodde att jag skulle dö och det var tur att jag skulle köra hem och jag kunde säga att jag inte ville köra när jag var trött och de andra ville ju ändå komma in till stan så att de kunde gå ut på krogen. Och de frågade om jag skulle följa med och jag sa Nej, kanske en annan gång. Men jag tänkte väldigt mycket att jag vill inte. Jag vill inte gå ut med er och inte med någon annan heller. Jag vill hellre ha en eller några väldigt bra kompisar och vi kan sitta hemma och bara prata och sen kan vi gå ut och helst ska det vara i Paris eller Berlin eller London för jag vill bo i en stor stad där det är lite kult och lite romantik och jag önskar att jag levde i en annan tid. När man kunde dansa för jag gillar att dansa.

Så var min fredagskväll och det var inte kul. Fast det sa jag att det var. Och jag längtade ganska mycket efter Disneydags. Och jag hoppades ännu mer att mamma och pappa inte tittade på ett Veronica Mars-avsnitt utan mig och det gjorde de inte men de åt upp kladdkakan som jag bakat fast det gjorde inget för den var ändå misslyckad och jag skulle inte ha ätit den i alla fall.

Och fredagskväll är fredagskväll är fredagskväll. Och jag hatar fredagskvällar.