lillaannamarias

Du vet

Du vet när man ligger i sängen på kvällen och inte kan sova. Och får för sig att man är kissnödig fast man egentligen inte är det och man har gått på toa tusentals gånger redan och är så trött att ögonlocken liksom trillar ned som plastsoldater utan ståplatta. Men man kan ändå inte somna för man ligger bara och tänker på hur fruktansvärt kissnödig man absolut inte är. Och när man springer ned för trappan och är sur för att man är så trött och för att toan på övervåningen aldrig kommer bli färdig för pappa blir aldrig engagerad och andan kommer aldrig att ramla ner. Och man sliter upp dörren till toan och där sitter en idiotisk lillebror och man bara stönar. Sen när man äntligen får komma in släcker man alla lampor för man har läst någonstans att det är lättare att somna om man haft det mörkt runtomkring sig innan. Sen kan man ändå inte somna och blir mer och mer frustrerad.

Du vet när man ska åka in till stan på morgonen med mamma och lillebror och man måste alltid vänta för alla andra är alltid så sega. Och man får alltid klättra in i baksätet på bilen för man kommer alltid ut först och då måste man sitta bak. Och om man någon gång försöker vara extra långsam så att lillebror ska komma ut först så fattar han aldrig vinken och står och tittar ned i någon isbelagd vattenpöl i typ tio minuter och man själv får sitta bak i alla fall. För man skulle aldrig få för sig att säga till honom att sitt bak själv din jävla idiot fast det är det man kanske tänker egentligen.

Du vet hur det är när man har såna här småsaker som man hela tiden hakar upp sig på. Som när folk inte släcker lamporna på toaletterna och man får som tvångstankar och måste släcka dem, fast man har jättebråttom och om två sekunder kommer missa bussen. Och om man inte släcker så går man och tänker på det flera hundra meter och sen måste man ändå springa tillbaka och släcka. Och sen måste man springa som en galning och backen blir sådär äckligt brant och lång och benen blir sådär fruktansvärt tunga och fötterna gör sådär oerhört ont. Och när man kommer till busshållplatsen så är bussen ändå alltid sen och du får stå och vänta hur länge som helst och frysa häcken av dig. Men om man chansar och tänker att bussen kommer inte än så kommer den att komma i tid för det har den gjort åtminstone en gång och då blir man jättearg på sig för att man är så klantig.

Du vet när det är sommar och man ligger på stranden och vantrivs eftersom man bara blir stressad av att ligga på stranden. Och man känner sig ensamt fånig eftersom man är där med familjen och inte med några coola kompisar. Så ligger man där och läser sin urtråkiga franska grammatikbok och har knäppt upp bikinibandet för att inte få en fånig rand på ryggen (inte för att man bryr sig för det är bara ytligt och man vill inte vara ytlig, lika lite som man vill vara fjantigt djupsinnig). Sen börjar det klia frenetiskt på ryggen och du bara måste sätta dig upp och klia och glömmer bikinibandet och bikinin åker ned och avslöjar dina obefintliga bröst och just då sitter snyggaste kille framför dig. Och du blir kokt kräfta i ansiktet och mamma säger du måste smörja in dig du är ju alldeles bränd.

Du vet när man tänker att man inte behöver plugga så mycket till provet, för man är faktiskt värsta smarta och klarar kursen utan ansträngning. Sen sitter man ändå där och pluggar ultraintensivt för självförtroendet är bottenlågt och man är nog kanske inte så smart fast man har MVG i alla ämnen och man går där och är ständigt nervös för att någon ska komma på att man egentligen bara är värsta supermedelmåttan, största bluffen, tidernas fejk.

Du vet ibland när man verkligen vill att det ska ha kommit ett mejl. Och man kollar mejlboxen cirka sjuttio gånger varje timme. Men röda flaggan dyker aldrig upp och man blir grymt besviken.

Du vet när bästa teveprogrammet utgått för att idioterna i Stockholm tror att hela Sverige vill se på hockey. Och man blir sådär superdupersur och mamma blir ännu surare för att man är sur. Och ni går runt varandra och luften vibrerar och dallrar och är som vattnet i vatenkokare precis innan det börjar koka.

Du vet när man har såna där bra dagar. När kassörskan på Ica kommer på att man kan ge rabatt på lunchlådorna från igår och man behöver bara betala fyrtio spänn fast hon annars brukar begära fyrtiosex. Och sen när man kommer köper bokpresent till lillebrorsan så halar man fram alla enkronor och femtioöringar och det räckte bara nästan och då ger hon en och femti i rabatt. Och sen träffar man favoritförfattaren, nästanidolen, och får boken man köper av honom signerad, och dessutom fem kronor rabatt där också. Ibland har man liksom värsta flytet, du vet.

Du vet, va? Ja, du vet, för du är som jag. Och du vet att jag vet. Att jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag vet. Du vet.