lillaannamarias

Basilikatant

Lyssnade på tankar för dagen på p1 härommorgonen (det kan man göra om man går upp klockan fem och åker till jobbet supertidigt, det är bra också för det blir väldigt varmt i arkivrummet på eftermiddagen och om man är där tidigt på morgonen kan man åka hem tidigt på eftermiddagen). Då var det någon (jag vet inte vem) som pratade om någon (vet inte vem) som hade sagt att när hon blev gammal så ville hon bli en basilikatant. En tant som odlar kryddväxter och läser tjocka romaner. Då tänkte jag att det vill jag också bli. Jag vill bo i ett litet hus, typ en stuga (fast en lägenhet skulle nog också gå bra). Och i en blomlåda utanför köksfönstret ska jag ha mina krukväxter (än sen att jag inte kan få en blomma att överleva längre än tre dar (får skylla på att mitt sovrumsfönster ligger i söderläge)). Och så ska jag ha två katter som jag ska skämma bort med goda matrester. Och jag ska ha ett eget litet bibliotek med sköna fåtöljer, såna där gammaldags med lite halvdåliga fjädrar som man sjunker ner jättedjupt i. Sen ska jag baka eget bröd och bjuda alla mina vänner på. Och så ska jag bli en sån där tant som är bra på att ge råd och stötta och som man blir glad av att träffa och som man verkligen kan prata med och som säger lilla gumma så ett det inte låter nedlåtande (ungefär som Valarie, fast hon säger ju inte lilla gumman men ändå).

Fast jag är rädd för att jag aldrig kommer bli en basilikatant. Jag är rädd för framtiden. Ett: jag är rädd för att jag ska begrava mig i jobb och gå in i väggen innan jag är tjugofem. Två: jag är rädd att jag aldrig kommer hitta något som jag vill syssla med och det slutar med att jag får sitta i kassan på ica och vantrivas hela livet. Tre: jag är rädd för att jag aldrig kommer våga flytta hemifrån. Fyra: jag är bara rädd för allt.

……

Mmjaww. Jag älskar att skriva dagbok. Fattar inte varför jag inte gjort det innan star.

(Hoppsan. Där började det spöregna och jag var tvungen att springa ut och rädda dynorna till trädgårdsmöblerna för alla andra har åkt iväg och badat och bara jag är hemma. Mina strumpor blev dyngsura (trodde väl inte att jag gick barfota i sommarvärmen?))

Okej, dagbok. Jo, när jag var liten skrev jag lite dagbok, men det blev mest ”Hej dagboken, idag har det varit en bra dag, kommer inte på något mer att skriva, hej då”. Men nu älskar jag att skriva dagbok och fundera. Kanske borde starta en blogg och skriva på och bli nya blondinbella. Fast jag skriver nog om fel saker, inte om mitt spännande liv som kändis i sthlm utan om mitt ganska meningslösa liv i världens utkant.