lillaannamarias

Minnen 3

Sommarbarn.

Födelsedag mitt i sommaren. Det var det värsta som fanns. Min lillebror var alltid avundsjuk eftersom han ville vara ledig på sin födelsedag. Men jag förstod aldrig vitsen med att vara ledig då, kanske just därför att jag var det. Om man går i skolan på sin födelsedag får man hur många fler grattis som helst. Man får ett födelsedagskort från fröken. Och man får folk som tycker synd om en eftersom man måste gå i skolan på födelsedagen.

Fyller man år mitt i sommaren är alla som man vill bjuda på kalaset bortresta. Eller så glömmer de bort att man fyller år. När jag gick på lekis (för när jag gick på lekis hette lekis lekis, inte förskoleklass eller f-klass eller något annat krångligt som när min lilla lillebror gick på lekis) så fick alla barn som fyllde år på sommaren varsitt kort en dag precis innan våravslutningen. Då blev jag lite glad. Men det var inte samma sak som om jag hade fyllt år på en vanlig dag. Då hade jag fått en hel dag för bara mig. Nu fick jag dela den med massor av andra, och dessutom var det ingen som brydde sig för vi fyllde ju inte ens år på riktigt.

Jag hade en kompis som aldrig kom på mina kalas för hennes syster fyllde år samma dag (och fyller man år på sommarlovet har man självklart kalas på födelsedagen för alla är ju ändå lediga och man behöver inte vänta till helgen). Visst, jag förstod, men det kändes ändå som en förolämpning på något sätt, jag kände mig ändå övergiven.

En gång glömde min bästa vän bort min födelsedag. Hon var på landet istället. Och jag väntade och väntade och kalaset blev inte alls lika roligt utan henne. Så kan det gå om man är sommarbarn.

Dessutom fick man aldrig ha några statuskalas. Du vet, bowlingkalas, McDonaldskalas, biokalas, simhallskalas… Inte för att jag någon gång frågade, jag visste instinktivt att det var så. För på sommaren är det vackert väder och då ska man minsann vara utomhus och äta tårta och leka lekar. Det har regnat på varenda födelsedag jag haft.

Får väldigt dåligt samvete när jag glömmer bort födelsedagar. För jag vet hur ont det gör. Men jag är fruktansvärt bra på att glömma i alla fall. Och när jag kommer på det dagen efter känns det så pinsamt, så jag vågar inget säga även om jag egentligen vill. Då kan det vara en lite tröst att tänka att de kommer nog inte ihåg min födelsedag heller.

Så är det att vara sommarbarn.