lillaannamarias

Borde ha vetat

Det är idiotiskt att gå på en konsert ensam. Jag borde ha vetat det. Det är ju inte precis så att jag inte gjort det misstaget förut. Det var säkert bra musik och så. Det är lite svårt att lyssna på musiken när det är live, det är så mycket annat runtomkring. Sen är det ju meningen att all musik ska bli bra live på grund av stämningen. Är man ensam blir det inte riktigt så. Försökte ställa mig i klumpen och hoppa som en galning och låtsas att de runtomkring var mina kompisar. Men det fungerar inte så bra när man har någon form av klaustrofobi eller agorafobi, och inte klarar av att ha människor tätt runtomkring. Tvingade mig själv att stå kvar en stund i alla fall och ge det en chans. Men det var inte kul.

Vi kan låtsas att det var det, kul alltså. Vi kan säga det till alla som frågar. Vi kan låtsas att det var bra musik. Att det var roligt att träffa alla vänner. Och sen kan vi skriva lite i dagboken för att sanningen ska komma fram i smyg.

Så trött på mig själv. Jag vill ju inget hellre än att synas, att bli sedd, att bli omtyckt, älskad, att slippa vara ensam. Men när människorna kommer och vill vara med mig så drar jag mig undan. Orkar inte prata. Är ganska bra på den där första kontakten. Jag är nog en intressant människa första gången. Men sen har jag inget kvar att ge. Alltså jag har ju massor av intressen, men det känns som om jag nästan skäms över dem. Jag vill inte vara sämre än någon annan, men inte bättre heller. Eller, jag vill inte säga att jag är bra. Jantelag. Blir rädd när andra kommer för nära. Rädd att de ska avslöja min hemlighet, att jag bara utnyttjar dem för att slippa vara ensam. Rädd för att de ska avslöja alla mina andra hemligheter, dem som jag inte ens känner till själv, som jag inte vågar peta på. Längtar efter en vän.