lillaannamarias

Inte outbytbar

Pratade med Frida idag om att inte längre känna sig behövd eller ens välkommen. Både hon och jag har alltid tillhört dem som alltid lyckats. Eller aldrig misslyckats. Det har alltid funnits någon som välkomnat oss med öppna armar. Någon som på en gång säger att de är så glad att se oss.

Nu är det inte längre så. Det är inte självklart att det finns plats för oss på högskolor och universitet och folkhögskolor och jag vet inte vad. Trots toppbetyg är inget längre självklart. Vi har precis förstått att det finns något som heter konkurrens. Att det inte är så att alla automatiskt förstår att vi är fantastiskt fina människor som absolut förtjänar en chans. Vi har lärt oss att det finns fler som vi. Vi är inte outbytbara. Det känns lite hemskt.