lillaannamarias

Så trött

Jag är så trött på att må dåligt. Så trött på att jag alltid skriver av mig här om att jag mår så dåligt. Så trött på att vara trött på att må dåligt.

Kan inte solen smitta mig med lite energi istället för att göra mig ännu tröttare och deppigare. Frida och jag myntade ett nytt uttryck på fysiklektionen idag. Efter alldeles för många filosofiska funderingar kring mesoner, myoner, antielektroner med mera med mera, så sammanfattade vi vårt motto inför livet med ”Ta från de onda och ge till de trötta”. Det finns nämligen partikelfysiska reaktioner som inte kan förklaras med annat än att en elektron tar energi från sig själv i framtiden. Det borde människor också kunna göra, ta energi från sig själva i framtiden alltså, eller ännu bättre: ta energi från andra. Men man måste ta energi från onda människor, annars är det elakt. Fast egentligen tror vi inte att det finns onda människor. Men det finns onda handlingar och man bör ta energi från människor som gör onda handlingar så att de inte orkar göra så många onda saker.

Är hela världen lite deppig? Eller känns det bara så? Upptäckte igår att jag inte upptäckt tidigare att Cornelia klippt sig. För två veckor sen. Vad har jag gjort? Levt i min egen värld, med dubbla solglasögon och skygglappar mot omvärlden. Är jag på väg tillbaka? Kanske, kanske inte.

Framtidspanik är mitt ord just nu. Jag längtar efter frihet, eller nåt, men jag tror inte jag klarar det. Är alldeles för trygghetsberoende. Vill inte vara det. Vill vara någon sorts bohem, eller nåt.

Sen skulle man kunna göra en cirkusföreställning inne i bullen. Och sen släcks ljuset. Och så blir allt svart. Eller nåt. Ja, jag vet inte.

Så känns det. Eller nåt.