lillaannamarias

Lite skit

Förra veckan var skit. Då låg jag på botten och kippade efter andan. Nu är det lite bättre. Kanske bara är tjugo meter under ytan, eller så. Alltid lite bättre. Men då får jag dåligt samvete för att jag mår bättre när andra mår dåligt. (Jag vet att jag är en idiot)

Jag är fet och ful. Äcklas av mig själv. Av mina ben och armar. Mitt liv är så misslyckat och patetiskt. Kan inte ens vara ordentligt sjuk. Eller frisk. Eller nåt.

Jag hatar mittemellan.

Gjorde chailatte idag. Sånt som jag drack i Barcelona. Hade inget recept (bara ett på spanska, men det räknas inte för jag kan inte spanska), men det blev nästan gott. Men det känns så fjuttigt. Här är mitt liv: en chailatte (som bara är nästan god)

Undrar hur många det finns som mår sämre än mig nu? Här inne i min egen lilla bubbla känns det som om mitt liv borde vara det allra gråaste.

Sov en stund i pausen på mattelektionen. Det var så kallt. Gåshud överallt. Ville gömma mig på toaletten en stund, men sen kom jag på att jag känner ju ändå ingen av alla snobbiga mattesnillen så det spelar ingen roll om de ser mig snarka med öppen mun.

Finns det någon som tycker om mig? Som inte gör det för att de råkar vara min mamma? Jag vet inte. Känns inte som det just nu. Sitter här och kollar mailen var tionde minut, men det är aldrig några nya mail. Tittar i brevlådan men det kommer ingen post till mig.

Sitter i klassrummet och pluggar som en galning. Tänker att jag ska gå ut i korridoren och prata med någon. Men vet inte vad jag ska säga. Hatar när jag bara sitter tyst, men jag har ju inget liv att säga något om. Vädret är så grått. Vädret är så fult. Vädret är så kallt. Vädret är så tråkigt. Du är också tråkig Anna. Kunde du inte hitta på något roligare att skriva? Det börjar bli tjatigt det här med ensamhet och depp. Försök vara lite unik för en gångs skull. Inte så förutsägbar.

(Saknar dig fortfarande. Såg ditt skrivbord idag. Malin sa att du hade varit stolt över mig eftersom jag sökt en franskkurs. Vet inte. Bara borta. Liten klump i bröstet för att du redan är en aning bortglömd.)