Dagbok 090401
Ord
Det finns så många konstiga ord. Jag vet inte vad hälften av dem betyder. Mitt senaste favoritord är dikotomi. Det betyder tudelning, eller motsatspar. Jag såg det första gången för några dagar sedan när jag gjorde ett ordförrådstest, jag hade aldrig hört det förut och frågade mamma svensklärare (observera inte svenskalärare) vad det betydde, men hon hade aldrig hört det heller. Senare på kvällen låg jag i sängen och läste en bok, och mina ögon dras till ett ord mitt på sidan, gissa vilket. Rätt! Dikotomi, så klart. Igår läste jag en annan bok och där dyker ordet upp igen, den här gången var det till och med skrivet med kursiverad stil. Det är ett underligt fenomen, när man just har upptäckt något som man aldrig tidigare sett så finns det plötsligt överallt. När pappa köpt en ny bil av något udda märke (vilket han gör relativt ofta) så vimlar det plötsligt av just den bilmodellen överallt.
Lyssnade på Lantz i P1 igår. Enligt henne var rimligt, månaden mars modeord. Det sades överallt, särskilt i samband med toppchefers löner. Rrrrimligt, skorrade radion ut alla exempel. Vad är rimligt? Jag hatar ordet, det låter så medelmåttigt lagom.
Ett annat ord som plötsligt dykt upp på flera ställen är Zeitgeist, ordagrant tidsspöke, men har betydelsen tidsanda. Ett riktigt modeord med andra ord. Tyskan fascinerar mig, jag älskar den krångliga grammatiken och den lätta läsförståelsen och alla hårda, kantig ljud som ei, sch… Schnuckie, Entschuldigung, Gesundheit.
Ord kan innehålla så mycket. Minnen, ömhet, kärlek, närhet. Ord kan vara så vackra. Sommardagg, rosenknopp, dysenteri (ingen trevlig tarmsjukdom, men ett trevligt ord), ögonlock, pepparkaka, hallon, ambivalens. Ord kan vara fula. Kräm, pluta, vagel, skorv. Ord kan fascinera och misstolkas, ord kan upprepas och förvisas, ord kan förmedla, förgöra, ord kan binda samman. Ord kan få mig att tappa fotfästet och ramla ner i avgrunden. Ord kan göra så ont. Eller göra mig så lycklig.
