lillaannamarias

Tankar

Tuggade sönder tungan igår när jag åt Chicken Tikka. Det gör asont fortfarande. Så där ont ni vet så att man inte kan sluta tänka på det. Och man drar med den svullna biten av tungan mellan läpparna för att känna på den hela tiden. Jag vill räcka ut tungan och visa alla att Titta så ont det gör, fast jag gör inte det för jag veta att det ser jätteäckligt ut. Jag bara klagar lite fast jag själv hatar folk som går runt och klagar på småsaker.

Har gjort något konstigt med foten också. Det gör ont när jag går och jag borde verkligen gå till någon skolsköterska eller vårdcentral med den, för det här är nog inte bra. Men jag vill inte göra det för tänk om det är något allvarligt. Då känns det bättre att ignorera det för då kanske det går över av sig själv. Om man får bekräftat av en läkare att något är fel så blir det plötsligt så mycket värre, så mycket verkligare. Det här är visserligen bara lite ont i foten, jag har väl trampat snett eller så, men jag har sett för många avsnitt av House så jag har väl blivit något av en hypokondriker.

För tillfället känns livet ganska frustrerande. Massor av måste och borde. Men inga vill. Jo, ett vill, dra täcket över huvudet och bara ligga där en stund och vänta på att vårenergin ska komma och göra mig spralligt glad och pigg. Jag önskar att det kunde hända något roligt, inte bara dödsfall och snö.