Dagbok 090323
Så mycket
Det jag skrev igår var en text om mitt liv. Jag skrev den i samband med intagningsproven till Konstfacks illustrationsutbildning. En deluppgift var att med text och bild beskriva sitt liv fram tills nu. Det var lite läskigt att se att hela mitt liv fick plats på två A2-papper, var det liksom inte mer än så? Jag skickade in proven för någon vecka sedan och nu går jag och väntar på svar. Egentligen vet jag inte riktigt om jag vill gå illustrationslinjen, jag tror att det skulle vara fantastiskt roligt, men det finns så mycket annat som jag också vill göra.
Jag gillar så mycket. Allt som har någon ynka koppling till estetik är hur kul som helst. Jag älskar att måla och rita, och jag älskar musik, och dans, och teater.
Igår dansade jag. En hiphopklass med Ambra från Bounce. Det var coolt. Hon är ju en sorts kändis, men ändå vanlig och jättetrevlig. Dansen var helt fantastisk. När jag dansar fylls jag inifrån av galet glada känslor. Jag är completement koncentrerad på dansen och alla bekymmer bara försvinner. Ikväll är det jazz som gäller. Det passet är alltid så intensivt. Alla svettas och flåsar så mycket att det blir imma på fönstren (om det är kallt ute). Efteråt är jag helt utmattad men vibrerande lycklig.
Jag tänker fortfarande på döden ibland. Det kommer liksom små stick då och då. Är det sorg? För några sekunder känns allt oviktigt och jag orkar inte tänka. När jag gick till skolan var det som om fullt av småsten trillade ned i min mage. Plötsligt kändes det jättetungt och jag ville verkligen inte gå till skolan och se och känna och höra. Bara glömma. Men sen blir allt som vanligt igen och jag fortsätter tänka på läxor och prov, krav och måsten, önskningar och idéer, musik och dans och bilder. Är livet inte viktigare än så?
